Ways by Sandy

det var sagt som det var skrivet och det är fyra minuter kvar på dagen fylld med stark och god jävla glögg och minst fem timmars puss- och minuskalas. jag är så kär. det liksom uppfyller mig så till den milda grad att det allt som oftast känns som att jag svävar en halv decimeter över marken när jag har för avsikt att promenera på jorden i mina guldskor som släpper in grus.

det är kallt i mitt rum, men inatt låter vi ingen få veta, det blir våran hemlis och vi ska 'promenera' på alla stigar och mötas halvvägs för kyssar bakom varenda bil på tallhyddans parkering. (om jag får bestämma så döper vi om alla platser med bilar på till tallhyddan, och så tar vi det därifrån, aight?)




himmel och helvete. les chevaliers du ciel, du är min nya läxa.