Ways by Sandy

det är dags att gå vidare nu. hanna var nära att dö igår. jordnötter i en chokladbit. hon hade ingen puls och inget blodtryck ett tag. tänk om hon inte åkt till akuten. då hade jag inte kunnat säga "hej kompis, vi glömmer all skit för vi ska gå vidare nu." tänk om. tack kära gode gud och gammelmormor och sven svensson och karlbertil johnson att det inte blev så. då hade jag gått upp i rök. då hade jag vittrat sönder till små sågspån, jag hade blivit vinterkräksjukan och ett enda stort spetälskevirus.
tid kommer aldrig åter, och när den värsta sorgen går över får man lov att ta ett steg framåt. hatet slänger man i papperskorgen under diskbänken fort som fan innan bitterheten hinner knacka på dörren och fråga ifall det finns några snälla barn innanför.

christian ringde förut. jag blev alldeles varm om kinderna sådär så att jag var glad att ingen kunde se mig. han sa att allt hade gått bra med lägenheten och jag kom på att allt händer när man minst anar det. därför ska man aldrig ana något utan bara go with the flow och lita på att det alltid står en big yellow taxi bakom kröken och väntar. och jag fick ett fint sms av robert från alingsås med dom fina tatueringarna. vi ska också ses någon gång. och på fredag ska jag pimpla pilsner med Lage. kanske blir vi kellys hjältar i helgen.
nu sitter fråga-Olle Olle i teven och håller i en rosaröd helt hysterisk dubbeldildo för både fitt- och rövhålet. hur skönt kan det vara då? jag skulle inte bli förvånad om den rosa glittriga saken plötsligt började spela en meodi när man väl körde igång.. herrejävlar.





We're both pretty sure
Neither one can tell
We seem difficult
What we got is hard as hell

A hundred thousand words could not quite explain
So I walk you to your car
And we can talk it out in the rain
And we are leaving some things unsaid
And we are breathing deeper instead
And we are leaving some things unsaid