the cliffhanger

2007-11-12
man lovar sig själv att aldrig bli som dom. man lovar sig själv att trivas med sång och hemligheter. man lovar sig själv att imorgon, imorgon börjar jag det nya. då ska jag sätta igång. jag får en kram och du får en present. ett par tofflor, som värmer din stora breda fötter. jag kunde köpa en present varje dag till dig om jag fick en kram i utbyte varje gång. man lovar att visa sina änglar att dom flyger högst på ens himmel, man lovar att alltid finnas där. och man finns där. nere på marken, redo att fånga, redo att ta emot. man väntar på att klockan ska gå så det man drömmer om kommer snabbare, så att det ska kännas mindre ensamt under tiden. man bestämmer sig för att acceptera, för att skaffa glasögon så man ser bättre på långt håll. man smakar på någonting man tycker är äckligt, i hopp om att det kanske är godare nu. hoppas på att nästa söndag blir bättre.

ett steg. jag ska ta ett enda jävla steg, känna hur det känns. bestämma mig. börja klättra uppåt igen. börja ta leenden som klappar på kinden och jag ska börja byta hat mot kunskap. säga hej välkommen, jag har väntat på dig. inte till gud förstås men till citronglass och fräknar. okej, jag kommer kanske dra undan mattan tidigare nästa gång. men jag kommer iallafall vara beredd med händerna utanför fickorna.

1 Comments

2007-11-12 @ 20:59:30

"väälkomen.. ja vääntade på dej.." minns du ? jag minns. du är något av det bästa som har hänt mig. vi hörs imorgon.


Design by: Designbloggar



Leave a Reply



Name *
Remember me!

Email *

Website adress *

Comment

Trackback