Ways by Sandy

det är som vi frågar oss när vi är kloka och stora; varför springer vi efter det vi inte kan nå varför flockas vi inte kring dom vi faktiskt får lov att omfamna hålla om och inte måste släppa taget om nu, genast, med en gång..? för när vi äntligen är mer än välkomna att för allt vad vi är värda krama om utan en tanke att släppa, blir armarna för trötta domnar bort r-a-m-l-a-r ner. förjävligt. faktiskt, det är förjävligt. som det där med cigaretter som vi sa. eller som med det andra.

ett noll till mig. nu kan jag äntligen somna, jag vann.



visst, ta på mig, pussa mig, gör vad du vill, jag är din. sålänge du inte glömmer mig.
glöm mitt namn, strunta i att hålla min hand, be mig att gå, säg hejdå. sålänge du inte glömmer mig.
låt mig ligga kvar, vänd din rygg, säg att jag inte spelar någon roll. SÅLÄNGE DU INTE GLÖMMER MIG.
(motherfucker) ♥

You wanted to buy me
For a hundred euro
You said you'd take me
To your little car
Your friend lived near by
He had a house and all
Where was i from you said
You guessed yugoslavia
Well it's not yogoslavia
It's not yugoslavia at all

är idag igår eller blir imorgon i lördags va va va? inte orkade jag åka bil 34km söder ut, men inte ville jag heller stanna kvar. här. men så blev det, så blev det. tack och lov att det finns ett slut för de små också.

ahh joeee re kan ja välleeeeeee.

nej aldrig ska vi punktera våra genitalier aldrig ska vi punktera ens..någonting. bara han o han o hon o han, och så han förstås. sen kan vi röka tusen cigg i metalskjulet och rynka nosarna åt skit-skit-skiiiiiit!
kanske åker jag till skåne kanske till södra españa kanske till australien kanske åker jag innan jag hinner bestämma mig. jag tror nog det.

om man vann tio miljoner. vad hade man gjort då. det första jag hade gjort skulle vara att...bye bye lovers



just nu! bomullströjor i olika färger och motiv för endast 199:- styck!

ingrid skulle min kiss heta. min miss. kissemiss. det skulle vara hon å jag. två små bleka brudar mot tegelväggar och speglar. hon skulle berätta för mig hur vad hur man gör när när man kommer till en främmande stad, hur man tar sig fram. det skulle hon.



synd att det inte var varmt ute. då hade jag tagit med mig min symaskin ut på altanen och sytt en klänning. en virvlande klänning som jag aldrig skulle ha på mig men en som jag hade burit varje dag om jag inte var jag. jag hade en sån klänning när jag var liten. den var verkligen helt virvlande. och rosa, såklart. spets rosetter volanger rosa rosa rosa. det glänste. jag glänste i den. jag hade den alltid på mig. min virvlande klänning. men det var inte jag. nu är jag någon annan som inte gillar rosa glitterglans. men jag önskade att jag fortfarande var den lilla lintotten med stora fötter och knasigt stor mage, för jag vill känna hur det känns att ha på mig den klänningen igen.
jag hade en annan klänning också. en sjömansklänning. mörkt blå med vita ränder i kragen och två plastknappar i guld längst upp. det fanns en mössa till den också. undrar vart man köper såna klänningar till barn nuförtiden? eller finns det bara stretchjeans med fula slitningar på knäna och bh:ar för små töser som inte ens vet hur dom egentligen ska användas. allt för skiten. fuckers!
när jag får barn ska dom få titta på astrid lindgren-filmer och äta hur mycket bullar dom vill. som dom gör i alla vi barn i bullerbyn. jag ville alltid ha bullar då. när agda häller upp en stor hög med nybakta bullar på bordet framför dom frusna små. och så fnissar dom så dom nästan dör. o oskar skrattar han me, och ja just det; varm mjölk också. det ska rom få. hur mycke rom vill,

nu går bara dagarna förbi och aldrig kommer dom åter igen.


jag träffade en vän idag. nere vid sjön. han heter sten. han var alldeles varm.

It's not a love, it's not a love,
It's not a love, it's not a love song
It's not a love, it's not a love, it's not a love song
It's not a love, it's not a love, it's not a love song

om elva minuter. står jag där. svart-vit-svart. det är skönt ute. och kanske kommer det en stund.
Jag fick ett brev idag. (ett kärleksbrev). jag säger inte vem det var ifrån men det ligger i ögonvrån och jag har läst det flera gånger och vitt är kuveret. ett papper. bara text på framsidan. fin text.

---

---

---

On a rack in a store for a discount price
But the color?s been changed to a black from white
Though the difference will prob?ly be lost on me
Anyways

And don?t worry if laughter is on your lips
Cause you wouldn?t be you if you changed for this
And I won?t measure love from the tears that drip
From your face

i can't wait for you
i can't wait for you

i suppose i should hope that it turns out fine
But I hope that some sadness does cross your mind
And you?ll look for me when you have crossed that line
Come one day

i can't wait for you
i can't wait for you
i can't wait for you

jag är inte besatt inte besatt men uttråkad av tre meter runt om fram tillbaks och glamour.

daos skat. har man ett mer viktigt liv, konventionellt sett som han sa, om man har fler nycklar på nyckelknippan? en hem, en till källaren, en till tvättstugan, en till...cykeln.

vad är det för dag idag? vänta vänta vänta tisdag. jag drömde att pappa höll om mig inatt. som han aldrig gör. jag drömde att vi avlivade nils o maya inatt, med kniven i hjärtat, det var så det gick till. jag drömde att jag kom på vad jag ville bli när jag blev stor. jag kände mig så säker så glad tio kilo lättare tre meter längre.
i blåa rockar ska vi göra under.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

jag har en lampa som heter h-a-n-n-a. ibland tänder jag den. ibland släcker jag den. ibland packar jag ner den i kartongen upp på hyllan ibland tänder jag den.

jag älskar dig mamma.

I WONT BE SORRY NEVER EVER SORRY. I WONT.

det bränner om låren. dom-är-värdelösa-nu-för-tiden. USELESS som det heter på engelska.
ibland tror jag. eller ibland hoppas jag. att allt bara är slutet i en bollywoodfilm. en som försvunnit från innersta hyllan på bonbon. att allting verkligen är på låtsas, mer än det känns. alla som heter rudolf förstår. alla som äter kaviar och dricker bryggkaffe vet jag ingenting om. min pappa gör det. äter kaviar och dricker bryggkaffe alltså. jag förstår inte varför, mamma har aldrig heller förstått det. skär det sig inte? jag tror det. kanske skär det sig för att bryggkaffe endast är tillåtet att drickas på långa bryggor i sjöar o hav? eller uppe på land. det kanske är därför det skär sig. om det nu gör det vill säga. det vet jag ju faktiskt inte.



imorgon ska jag sy mig en osynlig mantel. crash -booom baaang.



undrar om man blir en annan människa när man köper glasögon? att man ser allt man inte sett och slipper se det man alltid sett? sjöar blir till hav och krig-förbannade-jävla-krig blir till hudbajs under skon? jag kunde leva med lite mer kladdiga skosulor. om jag visste om varför. det skulle jag. man får vara redo med papper bara. det gäller bara att vara redo.

kära gammelmormor aina: jag önskar innerligt att snart kunna få sätta mig ner vid en stenmur och luta mig bakåt, alltså jag menar, verkligen luta mig bakåt, utan att vara rädd att muren ska gå sönder och utan att ha tejp med sig i väskan ifall att. från sandra. ps, jag andades lite mindre idag, fick dom andra min luf då som vi sa?

om dom säger ja. då hoppar jag i taket av lycka. det gör jag verkligen. då ska jag vänta tills jag får min lön sen bokar jag. det gör jag. det lovar jag mig själv hör och nu. då bokar jag. snälla säg ja snälla snälla snälla..



jag tänker på emil ibland. undrar vad han gör. jag kom ihåg hur snygg jag tyckte att han var. ojojoj. han riktigt lyste av skönhet. jag kommer ihåg när vi åkte danmarksbåten han o jag, hur vi drack kaffe o läste tidningen på morgonen o hur han alltid åt pesto på mackan. han tyckte om det. förstås. jag kommer ihåg låten han skrev till mig. om mig. den var så jävla vacker. "baby blueeyes come on, up on the stage. you've got nothing to fear, i'm right here by your side.."  han sjöng så fint, lite rivigt sådär som jag gillar, och så spelade han piano. mmm.
kommer ihåg hur vi gjorde massa massa saker. vi promenerade och planerade resor. vi gick på massa spelningar och han kände alla. en gång gick vi på josef o erikas spelning på pustervik, den var fantastisk. han visste att jag gillade dom o så gick han fram till josef o ba "tjaa, hur e läget? det här är sandra, en beundrare till er" haha, då blev jag lite generad. vi blev asfulla en gång. på en irländsk pub haha. båda spydde. på morgonen mådde vi inte jättebra. jag kommer ihåg hur vi möttes. på sticky. jag var där, helt vilsen, tittade på nåt jävla band som spelade. inte särskilt bra. men pianisten,,, han va rätt fin...sen möttes vi i baren o jag hakade på honom hem. han var kär i mig. o jag var kär i honom. well well, life goes on..

* bertil * bertil * bertil * bertil * bertil *

the clouds in your eyes
down your face they pour
won't you be the new one burn to shine
i take the blue ones every time
walk me down your broken line
all you have to do is cry


jag ska hitta ett slott, dit ska ni få komma, bertil sis greven mälän. dit ska ni få komma, se världen uppifrån gå på gator baklänges äta mat med händerna dansa i vattnet leka kurragömma aldrig lämna bort våra hjärtan till någon föurtom till tiden till varandra till solen.


            

-----

FUCKERS! FUCKERS! FUCKERS! FUCKERS! FUCKERS! FUCKERS! FUCKERS! FUCKERS! FUCKERS! FUCKERS! FUCKERS! FUCKERS! FUCKERS! FUCKERS! FUCKERS! FUCKERS! FUCKERS! FUCKERS! FUCKERS! FUCKERS! FUCKERS! FUCKERS! FUCKERS! FUCKERS! FUCKERS! FUCKERS! FUCKERS! FUCKERS! FUCKERS! FUCKERS! FUCKERS! FUCKERS! FUCKERS! FUCKERS! FUCKERS! FUCKERS!

känns det bättre nu? va? känns planerna klarare och bilen lättare att köra nu när jag tog din hand? du sa att du skulle ringa men det gjorde du inte, inte ett sms, inte inte inte. jag vågade, det gjorde jag. jag sa hej vill du ses, vill du planera en ny framtid trots att du spottade på min förra? det ville du, det ville vi alla. men ingenting är som det borde, ingenting går som jag vill. jag vill åka, packa mitt liv och dra. och det ska jag. ingen ska få veta något, jag ska inte säga hejdå, jag ska bara smyga iväg till fjärran land. tusen vägar och ingen jävla tid. all tid och inget mer.

var det det?

älskade hjärtat, du är bra som du är.


varför går det inte att höra vad folk säger och förstå vad dom menar ibland, även fast det är det enda man försöker att göra? så var det igår. intervaller av töcken töcken töcken. jag satt med underbara människor omkring mig och det pratades om betongmanglar och spanien och hit och dit och upp och ner. jag satt, lyssnade och ihärdigt försökte jag urskilja orden från mellanrummen, punkterna från påståenden och frågor från svar. men det gick inte. hur mycket jag än försökte så kunde jag inte förstå vad dom söta rara pratade om. det var som ett främmande språk, som om dom pratade med nya ord som jag aldrig nånsin hört förut. formulerat från ljud till ord till meningar men utan innehåll.
hjälp, tänk om jag är senil nu och har glömt svenskan, tappat förståndet och aldrig kommer kunna höra min favoritlåt igen utan att det surrar aldrig slutar att surra. eller var det ölen? det kanske var nån som hade lagt ner ett tidspiller i den som motvilligt gjorde att jag blev noll år igen och hörde människor prata för första gången.
hur som helst sås har jag lyckats ha hyfsat sansade konversationer idag,utan att komma i kontakt med fenomenet oförstånd i samma grad som igår. tack och lov.

jag ska snart sova nu, mamma tar hand om räkningen, tänker på imorgon. kontrollerna på bordet, örhängerna till höger, urklippta lappar från juicepaket till vänster. sex stycken. fattas en. sen får man en gratis film. fast det är nog försent nu. silvershampoo, icapåse, huligantröja. harrypotterbård, en darttavla och ett snett tak. snart kommer malin hem igen.

jag skulle inte vilja heta ingbert.




You Asked Me To Write A Tune
All About The Things That Go Wrong
And Then You Asked Me To Come Home Soon
To The Place Where I Belong

But You Stand On The Other Side
Of The Line In This Place
And You Can't See Me, You Are Blind
And This You Can Fake
No, This You Can Fake.

And Sometimes, Sometimes I Wanna Be
 I Scream That I Wanna Be
Anyone But Me.

And I Don't Know If I Can Write About
Chosen Walls And The Things You Feel
And I Don't Know If I Can Sing Aloud
Closing Doors Showing You What's Real

But I Know When I Close My Eyes,
Late At Night, There's Only One Thing
The Night's Shown That She Can Lie
Its Your Face, Show Me Something
Can You Show Me Something

And Sometimes, Sometimes I Wanna Be
I Scream That I Wanna Be
Anyone But Me.

What Do You Want Me To Say
All I Know Is Love - It's Ok
I'll Write What I Know
And You Do The Same
Tell Me I'm Sane.

And Sometimes, Sometimes I Wanna Be
I Scream That I Wanna Be
Anyone But Me.

tack, hjärtats oändligt mycket tack för att ni har mig i åtanke. för att ni hör även fast jag är tyst, för att ni ser trots att jag inte gör det och för att ni finns, när jag gör det som minst. äpple, bertil, sunshine, syster, viktor, lilly, mama.

jag har tänkt och kommit fram till en sak idag. att framtiden är så jävla mycket mer än det som varit. trots fästingbett och sparkar i magen orkar jag inte ha ont mera. jag vill inte ha ont. det som har hänt har hänt och det finns alltid kvar, men jag går ut ur det nu. J vill jag aldrig mer kännas vid, aldrig mer se eller höra om. det var en förlorad tid, och jag är otroligt vinglande glad över att vara borta ifrån det. äntligen.



H däremot. vi pratade idag. vi gick en promenad och pratade. jag berättade, hon lyssnade. Hon berättade, jag lyssnade. Det var jag som ringde henne, det var jag som ville ses. hon också såklart men det var jag som slog numret. jag vill inte vara utan henne. det kommer aldrig bli som förut och det vet världen, men mina armar längtar efter att få krama om henne igen. vi har så oändligt mycket mer bra tillsammans än dåligt. vi har bara bra tillsammans. förutom detta, det är oförlåtligt och kommer alltid att vara, men livet bjuder på nya chanser och jag känner mig starkare än någonsin. tiden kommer bevisa för livet att den är värd att tas tillvara på. jag ska göra det jag drömmer om och alltid drömt om, ensam om det är så, och vintern kommer bli vår igen, i dubbla bemärkelser som du sa. svart och vitt passar inte ihop, däremot blir grått en vackrare färg för var dag som går.

det som hänt kommer aldrig göra mig till en sämre människa, jag känner mig bara bättre och jag ser höstens skiftningar klarare än igår. jag har insett så mycket, och lärt mig hur man plåstrar om ett sår på sitt egna bröst. tid är underskattat och svårt att förstå, men den finns för den behövs.

en ny start, ett nytt liv, en ny tid. jag älskar att leva.

nu är jag borta. egentligen spelar det ingen roll. men nu är jag borta för dig. det gick fort. jag tror ärligt talat att vi aldrig hade någonting. jag tror det. det kan inte ha varit någonting. jag tror bara vi båda var ensamma och ville ha någon att hålla i handen när natten kom. jag tror inte det var mer än så. kanske man inbillade sig kärleken och fjärilarna i magen. konstigt bara. som om jag vaknar ur ett år i ide. för det var snart ett år sedan räkningen började. om fem dagar mer exakt. det var då jag hittade strumporna på mitt element och bestämde mig för att inte vara ensam mera. men jag blev mer ensam än någonsin.
shit, jag saknar dig inte. jag tänker på dig ibland, men jag saknar dig inte. hemskt egentligen.





men dig, min vän. dig saknar jag så att det bränner inuti. jag undrar vad du gör, jag undrar vad du tänker, jag undrar hur du mår. jag vill bara ringa dig och säga gör aldrig så mot mig igen och krama om och fråga om du vill besegra världens viadukter med mig. men jag ska göra det ensam nu. och det gör ingenting, för jag vet att jag inte är ensam. det är inte farligt att bara ha sig själv att fråga om råd ibland. det är inte farligt om man kan få känna att man tillhör, utan någon annan ibland.


jag önskar jag får svar från två norska pojkar, dom säger ja! jag säger ja! allt är löst som bortblåst och aldrig behöver jag oroa mig igen. kära gode gammelmormor, gör så att det slår in. så ska jag aldrig mer röka en cigarett.


Oh doubt in the girl by your side
She?s feeding your pride
 As you go for a ride down the star mile

Worlds arise as she lets you come in
A duo begins
To the Hollywood din of lonely

And all the gold dust in her eyes won?t reform into rain
You had and lost the one thing
You kept in a safe place
Remember the face
Of the girl who made you her own
And how you left her alone

All?s well at the base of the hill
You might need to fill
a prescription to kill off the silence.

Look down from your tower on high and take in the night
Look her right in the eye
She?ll listen

Life comes to those that are true
The regular news
Over playing the blues with the light on

And if you burn the road that?ll lead you back to her in time
I'll watch you turn to stone
 Can?t find the sublime

She?s moving on without you
The tide breaks
You watch the stars fade
They gather you back to their home
I guess it?s better than being alone


det är underbart. all tid finns nu. till allt som tiden inte tillät förut. allt!!!! jag ska träffa underbara människor och kyssas igen. jag ska titta i ögon som omsluter hela min värld.

jag tror jag vet nu. jag vågar inte egentligen men jag vill jag vill jag vill ! behöver det. måste. behöver se något annat. behöver allt som inte hör detta till. wie wie hoppas hoppas!!!

trettiotusen hade suttit fint.




nu har jag mockat hästbajs och borstat hästar och ridit och varit rädd för hästar och plockat hö och matat med morot och kramat o pussat på moji. tack för idag min sköna böna<3 jag åker snart. snart drar jag. allt ordnar sig jag vet det. ååååååååååååååååh! :D

personbedömare. vad är det för jobb egentligen va? hmm, ja, han är lagom finnig och gultandad för att spendera alldeles för mycket tid vid datorn, och hon där är nog bagare med den där magen. äeh, hmpf. sluta jogga på stället för fan.

dagen idag har gått lika fort. har slått upp ögonen för att kolla nästa etapp, nästa näste, vad titeln till nästa fotoalbum ska beskriva. humdidumdum -jag tror jag är dig på spåren.

"tillsammans är man mindre ensam."
en historia om buffaloskor och nötkräm. banana skids och vida jeans. aldrig ska vi väl blir stora. ja, visst är det så, äntligen är man stor. men när blir man liten igen då ? om man tittar bolibompa och önskar riktigt mycket kanske.
fast bolibompa har redan varit, men jag lovar att försöka imorgon mamma. då ska jag ändra på allt.



imorgon ska jag rida. det var minst tusen år sedan sist. shit hästar, dom stora stora djuren. hjälp. jag har förberett mig i två dagar nu. kameran är laddad och kroppen är väl vilad. mamma sa att man inte ska vara rädd för att hästar känner av sånt och då kanske dom vill leka med en. så jag ska va cool. muta med en morot eller sju. det vet vi hur man gör. sen springer man.

vi ska lära er hur det går till. big yellow taxi och allt det där. ni ska få veta hur olivkeso på lingongrova smakar och hur man kokar morotsmarmelad som smakar aprikos. hur man åker moppe och ramlar utan att det gör ont bara skrattar och vrider styret åt skogen konstigt, hur medeltiden va cool fast hur den inte är det längre. hur sommaren var lång och vintern kort. allt det där allt det där allt det där. som en booomerang!

det gör ont i början, men bara en liten stund. sen försvinner det och kanske lämnar det efter sig ett litet rött märke, så man liksom minns att det har suttit där. men det gör inte ont. inte längre.
med tiden har huden, där plåstret suttit, hunnit bli lite vit, lite livlös. men det ändras nu, när solen kommer åt och om bara ett litet tag blir allt vanligt igen. det vanliga du glömt och förträngt.

söndag. jag kommer ihåg förra sändagen. att det bara har gått en vecka. sjukt. känns som en månad, samtidigt som det känns som en dag. en liten minut. undra hur länge fjärilar lever.


a glass of water longing for the ocean. '


igår. det var skitbra verkligen. så jävla trevligt. kravlöst och bara himla kul. så bra ni är.

söndagar är oftast likadana. som en transporsträcka mellan strand och storstad, från helgledigt och måndagsjobb. imorgon börjar veckan igen. det är oftast en tyst dag tycker jag. och ibland luktar det bränt ute. speciellt på våren och om hösten. man eldar upp gammalt skräp, döda löv och grenar. väntar på nya. för det kommer nya. klart det kommer nya.

tack för igår hörrni. det var kärlek extra allt.




ibland
är
det
bäst
att
vara
tyst.



nu ska jag gå. in o dricka en öl eller två. eller cider kanske. har inte bestämt mig än. ska bli kul att träffas.
synd att göteborg inte var barcelona.

javisst. jag blir så jävla matt. helt plötsligt är det såklart jag som ska ställa allt tillrätta. det är ju såklart tack vare mig som detta hände, för jag är för snäll och anledningen att jag inte vill se er igen är ju självklart för att jag är långsint och lika dum som du. inte för att jag inte kan se er utan att känna mig så jävla liten och helt jävla skiträdd, inte för att jag känner mig helt jävla tom och luften känns som tjock svart rök. inte för att skulle jag se någon utav er igen så skulle jag inte kunna sluta tänka på hur jävla otillräcklig jag känner mig, undra hur ni såg ut tillsammans. och jag skiter i om alla gör det, för det gör inte alla. alla gör inte så som ni gjorde. det är bara ett dumt påstående. ni ska inte få chansen att göra så mot mig igen. det handlar inte om att jag är någon långsint jävel som aldrig glömmer eller förlåter bara för att. men hur FAAAAAAAAAAAAN är tanken att jag ska våga göra det när detta hände? jag kommer våga lita på någon igen. men inte på er. det är inte för att jag vill ha det så, och det är ni bara dumma om ni tror. det är för att ni var dom jag hade. min trygghet personifierad.


vet ni? att jag blir så otroligt matt. jag kan inte ens få försöka gå vidare ifred. inte ens efter det här kan jag känna att jag gör det rätta. fast jag vet att jag gör det. jag vet att jag är värd mer än ett illaluktande jävla misstag. och det var inte bara ett misstag. det var det mest vidriga svek jag någonsin kännt.


vad dumt det är. jag försöker försvara mig. som om det ni säger spelar någon roll. jag vet nu att den enda man har är sig själv även fast allt annat inte bevisar på det. man vet aldrig vart tiden,eller någon för den delen, för en. men jag vet att man kan bestämma hur man vill göra sedan. det finns inga garantier, ingenting som säger att jag inte skulle kunna råka ut för det igen, men jag tänker inte lägga den sista kraften jag har kvar på att låta er in i mitt liv igen, att inbjuda till en ny chans att förgöra mig. ni hade gjort samma jävla sak i min situation.


jag vet att jag kommer gå ur detta stark och jag vet att jag lär mig saker av de dåiga saker som händer. men jag är också oerhört glad över att slippa den skuld jag skulle känna om vart i era byxor. och visst, se att det finns statistik som styrker att det ni gjorde är rätt vanligt, men inte fan skulle jag välja att vara med i den. men det är som sagt bara jag, och jag är ju bara en långsiktig dum jävel.



det lustiga är att jag inte gjorde något annat än att förlåta och förstå. alla gånger alla jävla fyllesamtal från första början, det är inte mitt fel att det har hänt, och jag har alltid förlåtit, men det är inte mina val och det har jag vetat hela tiden. det var dina val, alltså du som var tvungen att börja förlåta dig själv, så att du kunde förstå varför du inte ville att det skulle hända igen. inte för att jag ville att det skulle ta slut, utan för att du ville det. men det är klart traumatiska saker händelser sätter spår, det vet väl du.

nu ska jag åka iväg och roa mig. inte på ett destruktivt sätt utan bara på ett vanligt sätt som får vilken jävla smärta som helst att försvinna. så det bara passar bra nu. passar helt perfekt.

klockan är tidigt. inte sådär tidigt som egentligen är tidigt tidigt men jag vågar ändå påstå att det är tidigt morgon. igår kunde inte jag inte slappna av. igår kväll när jag låg i soffan i gästrummet och skulle sova. sova är liksom min grej, jag är bra på att sova. det tar mig iväg en stund. men jag kunde inte. det kröp i benen och brusade i armarna. som om kryp hade tagit sig innanför på något sätt, gnagande och skrapande. samtidigt som jag kände mig bedövad bortdomnad bedövad bortdomnad bedövad..that's part of it all. jag tänkte på att nu vet jag hur det känns att vilja försvinna. nu vet jag hur det känns. inte på grund av att ni förstört tiden fotografierna färgerna musiken..inte på grund utav er. på grund av att jag är rädd. jag ser inget jävla imorgon. jag ser bara hur fan ska jag stå på benen idag.

nu ska jag om en stund bege mig till läkaren. det är en sån stund nu, som jag önskar att jag kunde knäppa fingrarna och att det började växa ut vingar i ryggen på mig så jag kunde flyga iväg.
hur kunde jag ha varit bättre mot dig?



allt gick bra. läkaren gjorde sitt jobb. han förstod inte bara. han föreslog att jag kunde stänga dörren till rummet där allt hände, och leva som vanligt i resten utav lägenheten. jo tack.

igår tänkte jag på det. Jag log av stolthet då faktiskt. Det var löven som gjorde det. Dom gula torra spröda lätta små, på marken. Det var solen. För att den verkligen kämpade sig emellan, trängde sig igenom, och bröt sig fram. Det var för att den ville landa på mitt ansikte och för att den fick det också. Det var igår, den nionde oktober år tvåtusensju. och det var för ett år sedan ungefär. det var då allt började. det var då jag njöt av höstens lättsamma huckle sist. tiden är försenad igen. eller så är jag.


att man märker hur tiden har gått när man verkligen märker det. och att det har gått ett år nu sen sist. året är över. och nu börjar ett nytt. jag kommer knappt ihåg hur det började, bara att det var kaotiskt och lyckligt och att det gick så fort. allt gick så fort. och nu sitter jag här. hemma hos mamma o pappa igen, känner mig som för tusen år sedan, lika liten, lika rädd och osjälvständig. som att börja på noll. omålade väggar och jag måste välja färg. ja måste välja vilken jävla väg jag vill gå nu. och jag har inte en jävla aning.

jag kommar aldrig förstå hur ni kunde vara så oändligt onödigt jävla grymma. jag kommer aldrig orka förstå hur ni valde det och hur ni visste konsekvenserna av det, vad ni kände. jag vågar inte tänka på hur mycket det kommer krävas för att få mig tro att jag är mer värd än så igen.

min fot har somnat nu. hela jag sover mycket mer. det är bra tidsfördriv. särskilt när jag inte jobbar. orkar inte ens tänka på att jag måste fixa med den förbannade jävla lägenheten också. fan för att sätta min fot där inne igen. bilderna är det värsta. att ens vara i närheten av göteborg är tungandat. allt är ju utspelat där. förutom det lilla som är utspelat här. där jag är nu, och här kan jag inte komma ifrån. för det är mitt enda tillhåll, mitt näste.