kan tiden ta sin tid och gå

2007-10-13
klockan är tidigt. inte sådär tidigt som egentligen är tidigt tidigt men jag vågar ändå påstå att det är tidigt morgon. igår kunde inte jag inte slappna av. igår kväll när jag låg i soffan i gästrummet och skulle sova. sova är liksom min grej, jag är bra på att sova. det tar mig iväg en stund. men jag kunde inte. det kröp i benen och brusade i armarna. som om kryp hade tagit sig innanför på något sätt, gnagande och skrapande. samtidigt som jag kände mig bedövad bortdomnad bedövad bortdomnad bedövad..that's part of it all. jag tänkte på att nu vet jag hur det känns att vilja försvinna. nu vet jag hur det känns. inte på grund av att ni förstört tiden fotografierna färgerna musiken..inte på grund utav er. på grund av att jag är rädd. jag ser inget jävla imorgon. jag ser bara hur fan ska jag stå på benen idag.

nu ska jag om en stund bege mig till läkaren. det är en sån stund nu, som jag önskar att jag kunde knäppa fingrarna och att det började växa ut vingar i ryggen på mig så jag kunde flyga iväg.
hur kunde jag ha varit bättre mot dig?

image2

allt gick bra. läkaren gjorde sitt jobb. han förstod inte bara. han föreslog att jag kunde stänga dörren till rummet där allt hände, och leva som vanligt i resten utav lägenheten. jo tack.

0 Comments


Design by: Designbloggar



Leave a Reply



Name *
Remember me!

Email *

Website adress *

Comment

Trackback