Ways by Sandy

farmor säger att allt kostar en jävla massa pengar. hon säger att alla bara jobbar hysteriskt utan någon tid över för att det är så man måste göra. jag sa att farmor, det är inte så jag vill ha det. visst, det är fint med bänkskivor i ek och visst det är kul att sitta i stora sköna soffor, men det är inte så jag vill ha det. min gamla blommiga fåtölj från sextio, plus eller minus, är faktiskt helt okej. jag kan nöja mig med den. och sedan berättade jag om kroppsmodifikation som komma skall och då var det ju försent, det där jag sa om pengar och slöseri. det är vad man prioriterar sa hon och jag tänkte att jag lovar att vara vi din sida alltid.

för att bajs inte är ett särskilt fint ord och för att igår kände jag verkligen för att tatuera in min efterlängtade spets på halva underarmen. kom mina vänner, vi tar på oss gula örhängen och säger att vi är solen och går en parad genom djungeln i tio dygn istället för att gömma oss under ett-två-tre-vad-var-det-jag-skulle-säga-nu-då.
fan, djävulen borde sluta spöka på torsdagar assåe. det är inte ett dugg coolt. och jag ska bannimej säga det när jag träffar honom.

och jag kan medge till en spansk pärla att jag saknar polska metropoler och miss califårnja för det var så himla roligt att bo här då. och jag vet att jag snart kan åka till indien och hjälpa hundar och efter det blir homelake garden utan mig för alltid. farewell kära rollatorprinsar och prinsessor.

ett soundtrack till framtiden som några warning shots och klockan halv över kvart i åtta plus fyra ska jag ut i mörkret men det är ingen fara för jag landar i en varm vacker famn inatt och där kommer jag stanna tills hell is around the corner.

oh ja, med en icke fungerande tå och med ett allmänmaskineri ur led så funderar hon fortfarande på vad som ska få smycka hennes fötter under vigseln på slottet om bara några timmar. hon har iallafall ett alternativ men det är möjligen försvunnet under jorden. om det blir så att hon är tvungen att gå barfota kan hon iallafall kompensera med att den ihoptejpade locktången från mediamarkt fortfarande fungerar mycket bra och vad ryktet är spikat så kommer den att användas flitigt för att få virvlarna i styr. det är klart, det ordnar sig alltid. om en krissituation uppstår får hon kapa grannens bil eller springa ner till systern och nödropa.

jag konstaterade igår på gamlingahemmet att jag aldrig ska intressera mig av en kompost och dess funktionalitet. undra ifall det är de enda alternativen när gränsen för åldern är passerad? att prata komposters effektivitet och den godaste osten på ica? eller att åka in till staden med el comrades och köpa årets nyinkomna porslinstomtar att placera strategiskt framför de gamla? jämföra sin livssituation med de andras och förklara att jag minsann lever det bästa livet i det finaste huset med stor tomt? min unge tog faktiskt körkort före din? slutar man spela musik högt och försvinna in i glassiga kärleksrus? slutar man måla eyelinern högt upp på sidorna och köpa onödvändigheter på postorder i slutet av månaden? slutar man överraska och skriva hemliga lappar bakom öronen? slutar man jobba röven av sig för att kunna dra iväg och resa så snart man kan med den man älskar av hela sitt hjärta? slutar man älska?

ja. missförstånd och klädpress i allumstress. tillslut så kanske.

kärleken själv, vacker som alltid. pilgrim och lindth. för min skull. nyklippt och nyrakad i svart fantasi. för min skull.
så uppvaktad har jag inte kännt mig sedan jag spelade ängel i lågstadiets cabaret.
och självklart så missförstår jag allt, mitt dumma ass, och förstör din känsla för det du planerat så fint. men du sa att allt var lugnt och du tittade på mig fint när vi åt på en grekisk taverna i majorna.
(ibland ler jag bara av att blunda och veta att du är i närheten. jag skrattar inte åt dig, jag är bara lycklig.)


du sprider den varmaste finaste vackraste mest underbara känsla under mitt skinn och ingen så värdefull har någonsin planterat frön som dina, på mina ängar. ingen har innan du, ens varit där.

jag är uppe i skyarna .

från the byrds till att jag önskar min säng alltid såg såhär stökig ut efter dig. jag menar, den ser alltid såhär stökig ut efter dig men jag önskar det var varje dag. och kortet som vi tog i en underlig illaluktande fotokiosk nere vid hamnen i spanien står så fint på bordet bredvid. där passar det så bra. och du berättade för mig idag att när vi äntligen bor någonstans ska du låna hem en projektor, så att vi kan måla fina bilder på väggarna.
du hade fåglar och träd i tankarna.



och utan rakhyvlar och hus, försmäktar vi i denna tid.
men oj va fräsch du är med tuss också, usama! störtskönt!

nu har vi faktiskt fått visning på den lägenheten som vi anmälde intresse på ni vet där vi skulle grilla och doppa tårna i vattnet untanför lite längre bort. i övermorgon ska vi dit och jag kommer inte kunna låta bli att fantisera om vart soffan kan stå och hur vi kommer kleta färg på varandra när vi målar om till musik som bara du och jag vill ha i bakgrunden. halvvägs framme och det är pirr i magen. tack för att du höll om mig hela natten älskling och nu ska vi dansa hela vägen ner till tåget.

 
robert har döpt min nils till lila. jag tycker det passar bra. ett naturnära namn som han säger. och maja fick döpas om till sonja. du hittar på namn så bra.

det är för att trollmor inte lagt sina elva små troll och bundit fast dom i svansen. och det är för att jag får krupp och kolikpanik.

blääää


vilken ska bort ??

Let's get out of this country
I have been so unhappy
Smell the Jasmine my head was turned
I feel like getting confessional
We'll find a cathedral city -you can convince me I am pretty

---

herregudars. vi vandrade omkring i mörkret i regnet i fukten igår när tiden var sent och bilen tog upp minst tre parkeringar och svängradien till typ alla, lite längre bort, och konstaterade att bryggan bredvid ån vad översvämmad för det var vinter. men på sommaren skulle vi kunna sitta där och fiska med varsin öl eller kaffe om man vill det och sen kunde vi ha en grill där utanför och grannarna skulle nog se om det blev inbrott men det blir det nog inte för det verkade lugnt och fint, omkring den lilla lägenheten vid ån. den är våran. jag känner det i min märg att det är våran, även ifall vi inte får den. men då blir det bara till att spöka iväg dom nya och söka lägenheten på nytt. för fan va perfekt den hade varit. jag kände det. jag känner det. jag kan säga här och nu där och då att där vill jag bo med dig och göra om med dig och laga mat med dig och uppleva sommar vinter höst vår med dig där, i den hallen, vill jag ställa mina joggingskor bredvid dina. och jag skulle bara ha lite grejer och inte för mycekt för det skulle bli brötigt och se stökigt ut som det gör här nu ungefär men så skulle jag inte låta det vara då. bara ibland om vi har legat i sängen hela dagen och inte orkat att ens borsta tänderna på våran fina toalett. tänk att åka ut för att resa och veta att man kommer hem dit. till vårat. då skulle det kunna kännas skönt att komma hem igen, vilket det aldrig är annars. vi kunde passa love ibland och grilla sommar utanför med dina och mina vänner. och när solen inte höll sig uppe mera kunde man doppa fötterna i vattnet alldeles intill.

Käre Gode Gammelmormor Aina, jag skulle inte be om nåt mer i världen om vi kunde få ha sådan tur att den kunde bli våran. bara så du vet. Hälsa Gud det om han finns.

jag får panik jag får panik jag har panik jag får panik. VAFAN! är det såhär det ska vara? bara jobba greta av sig, decennier i streck för magrande saldobelopp och bada i skulder och längta efter kärleken varenda jävla dag och bara sova utan ro fast för långa stunder då det är det enda tidsfördriv som inte kräver cash och inte äta men svälta i alla paralella bemärkelser .



jag är här för att hjälpa inte stjälpa, så ta emot mig då.

så nu ber jag er alla hålla tummar och tår igen. stoltsera med era knutna fingrar så att det sprider sig i luften så kanske det går vägen. då kanske inte mina fötter behöver somna precis alltid även fast jag är vaken mestadels av tiden. vi skulle ta hand om det så bra. vi skulle ju ta hand om varandra så bra. det vet vi alla. en liten å utanför och en liten plätt där vi skulle kunna ha en grill. ahwk, det skulle vara så bra bara. det är bara det jag vill säga.
då kunde vi få slippa känna att tiden går oss förbi i onödan och att stressmagar är våran frukost.

FÖR I HELVETE GE OSS LITE JÄVLA FLYT NU FÖR FAN!

>>all this mess is just bad luck<<

Näe. Allvarligast talat. Vart går gränsen för misär och förtvivlan? här och nu för fan.
hela grejen känns så vedervärdig, nästan äcklig och grotesk. man jobbar där man jobbar för undernärda lönespecifikationer och man bor där man bor och man äter fel för stressen tar över och aldrig känner man sig tillräcklig eller fin bara överflödig och tom.

tur att vi har varandra och vill ha varandra. och tur att köttmarknader inte är något för oss men att solen och hemnycklar är det.
som du säger älsklingen, så tänk va fint vi får det sedan. tänk.
och förlåt om jag är konstig ibland, men hela situationen gör mig så matt och frusen.

det må vara så som du säger, att hat är ignorans. men ignorans, var kommer den ifrån? rädsla? och rädslan då?



ibland fattar förstår jag ingenting och jag får skrubbsår på knäna mina två bara för att jag klappar på dom och inte slår och inte slår och inte slår

mitt dåliga tålamod tar över mitt förnuft ibland.

jag ska måla mönster på väggarna någon dag och gjuta våra händer på trappstegen utanför ytterdörren som leder in och ut också förstås men mest in i vad vi kallar vårat näste vårat hem och där ska vi bo och göra chailatte med en sil som vi köpt tillsammans och dricka den tillsammans kanske i badkaret tillochmed och ibland drar vi för gardinerna för att vi inte ens vill ha sällskap utav solen eller molnen utan bara vara alldeles upptagna av ensamhet, tvåsamhet och skita i knakande golv gnissliga dörrar sovande människor bakom varenda jävla vägg och bara breda ut oss i soffan kanske för att titta på en film kanske för att bara sitta i en soffa och ha varandra precis alldeles nära och veta att jag inte måste åka hem snart för mamma ska ha bilen jag får inte sova över det är sent.

du skall finna ro och tröst i mig, du skall finna ro och tröst i mig.

jag blir så jävla trött på den där sandra ibland.. hon ser så dåligt.

vår tid kommer .