du hade så rosiga kinder, Hanna med Kå

2008-01-26
förlåt att jag säger det men du var gul från början. en stor gul rund lyckoprick. mitt bland molnen.
du var gul från början. varm och nära och magisk.
du var gul från början. som en guppande liten eka på väg mot cuba eller som ett silverskepp i sävelången.
alltid ordinär och alltid vid min sida. du hade alla mina svar och jag hade alla dina. dina leenden tog aldrig slut och tårar kom ibland för att skölja ner dina hemligheter. jag skulle aldrig sluta ta emot dina ord, aldrig sluta vara din fetaost i eten. jag kommer ihåg när du kom till mig den gången till mitt orangea rum och berättade att du var rädd för älgar. sedan dess var jag fast och har alltid varit.
men inte längre. du tog oss ifrån världen och ditt gula ingefärshår blev grått och höstögonen blev till vinter. jag halkade på is hela vägen hem, för du gick inte längre framför mig o visade vägen. det regnade sot från himlen på dina kinder och jag känner inte igen din röst mera.
det var som att paradiset hällde för mycket vatten på din hud så att du blev genmskinlig eller som att när jag skulle måla dig på papper så blev du bara grå.
men du var gul från början.

var inte ledsen, jag vet att din tid kommer. jag tror den redan har kommit. ta vara på dig därborta och tänk på mig åtminstonde ibland.
image169
Jag föll men inte fångade du mig
Du vände och gick hemåt till dig
Då jag krossades brutalt, vände du dig inte om
Fast du hade bett mig hoppa, fast du hade viskat - kom
Då jag fallit tror jag inte du såg
Hur förkrossad jag var där jag låg
Kanske har jag fel, men jag tyckte att du log
Och jag tänkte, om jag dör blir det för detta leende jag dog
Och jag minns hur jag så ner från en svindlande höjd
Där såg jag dig - leende och nöjd
Jag trodde du kommit hit för att möta mig
Men halvvägs i luften såg jag - att jag misstagit mig
Du var inte där för mig

Du sålde mitt hjärta, och allt som var vårt
Jag undrar än hur du kunde, du sa det var inte svårt
Nej, inget smärtar en hjärtlös man, säg vad en man utan hjärta inte kan
Av allt det jag gav har du ingenting kvar
Jag ger vad jag har
Men du ger ingenting tillbaks
Så jag lämnar dig här
Jag måste gå nu
Ja, jag lämnar dig här
För jag vill aldrig, aldrig, aldrig bli som du

1 Comments

2008-01-28 @ 12:15:39

älskar dig!
min PANTÄRA ROTHA


Design by: Designbloggar



Leave a Reply



Name *
Remember me!

Email *

Website adress *

Comment

Trackback