Ways by Sandy

ja-a. vad säger man från ett tomt rum utan en älskling abbonerad från paradiset från och med nu och sedan för alltid. det är kallt här. och jag hade mycket hellre åkt hem till en lägenhet som var vår och packat upp tillsammans. jag hade redan glömt hur det var på klippgårdsvägen nummer sex, redan glömt hur sverige luktade. men nu räcker det. fast så är det egentligen inte, jag ser fram emot allt. jag är bara trött efter tio icke punkterade dagar. en fråga som cirkulerat i mitt huvud hela resan och som gör det hela tiden är att 'hur fann jag dig?' hur kunde jag ha en sådan jävla helvetes tur att du ville vila dig i just mina armar? och inte bara vila utan vara. så oändligt jävla tacksam över varje sekund jag har med dig för du är ta mej fan helt total och när du ler rusar mitt blod slalom och du gör mig så innerligt lycklig.

(du är den vackraste som någonsin rört vid min näthinna)


nu börjar jag grina.