Ways by Sandy

jag kanske blir kvar lämnad åt ödet i ett dike med bilringar långt över sjuttio. kanske inte, men än dock kanske.

varför denna ständiga oro som mal i märg och ben. måste ligga på topp, annars släntar man efter, det går inte att hålla farten uppe med putande buk. inte med en släpande bumbi heller för den delen, men det är just det. så svårt att vara allt det där, så svårt att hålla modet uppe. efter vinnaren kommer bara förloraren och sinnet rostar innan det ens hunnit bli smort för första gång. rädsla styr oftare än motivation och dalgångar tillåts ej utav det goda samvetet.

kilofrosseri och alla speglar verkar komma från spegelhuset på liseberg. men nej, ack nej, tänk inte så, vi är ju fina som vi är, förutom att det bara är bullshit.