Ways by Sandy

som att ha på sig en för liten tröja. hela jävla tiden. som att verkligen se hur fel allt sitter och som att känna det ännu mer.
som att åka skridskor på asfalt och som att dricka kaffe när man har tandkrämssmaken kvar i munnen.
som att kasta nötter på en nötallergiker och som att tro på gud.
helt jävla idiotiskt.

fy fan vilken nitlott. han förtjänar ett skott i pannan och vi förtjänar våra pengar tillbaks. det är allt jag skriver om detta nu, resten kanske kommer senare.

blev tyvärr ingen träning igår heller. älskling är jättesjuklig och jag hade andra bekymmer. vilken misär. men vårat hopp nu hänger på ett mailsvar vi hoppas kommer med jubelbesked. då ska våra hjärtan slå volter och vi ska sjunga högt ute på balkongen.


puss på mig

för isåfall har jag en hemlighet att berätta.

alldeles ganska nyss så höll roberg tyborn tax på att bli påbackad av en bil. kunde den inte ha rammat mig in i döden istället. så slipper jag hockeykvällar på teve och längtan till bort. tur att han klarade sig med ett mycket vältajmat skutt åt sidan, en helvetes jävla tur. hade något hänt så hade jag.. dumma äckliga ouppmärksamme fittkärring. se dig för!

nathalie johansen som dog alldeles obefogat och för ingenting, vad är det för skit? eller lilla engla som kanske just börjat uppskatta vad livet säkert kan ge. deras liv borde skonats så kunde jag tagit deras plats för att med nöje slippa ta del av all skit som pågår. pedofiler omkring som förstör allt. äckliga pengar, sjukdomar, dumma föräldrar, barn som mobbar, vuxna som mobbar, äckliga tjejer som är det vidrigaste som finns, hemska män som tror dom är störst och bäst, jobbiga grannar som spelar skitmusik mitt i natten, skitjobb, stress, höstdepp, överflödigt fett, all jävla ytlighet och besatthet av ingenting och allting, religion, krig, makt, lögner, utnyttjande, blahaaa blahaaa blahaaaaaa. uuuääk!
(såhär går det när man sover för mycket.)


(och så här känner jag mig .)

åt pipsvängen. det är ditåt kosan styr för fröken larsson och hennes vansinnesutbrott. försöka hjälper inte den hjälplöse. tack för ingenting och tusen fler tack och hejdå. jag skulle gräva ner mig nu om jag hade en jävla snöskyffel att ta till. ett asstort hål där jag skulle bo i mitt misslyckande och i höstens helvetesfamn. ett hål som jag skulle pynta med gröna broccolilarver och pappersnäsdukar för jag skulle nog bli förkyld. taket skulle narutligtvis rasa in men det är sånt man får räkna med när man inte tänker på konsekvenserna i tid.

håret ligger som vanligt aldeles hjälm-aktigt på den krashade kontorsverksamheten och jag lyckas alltid se lika fucking hjälplöst efterbliven ut trots mascara, som i mitt veto är till för att vilseleda åskådarna från just detta.

bittert.




kan bilder försvinna?
kunde det ..yada yada
en dag ska jag lära mig att sluta bry mig.