Ways by Sandy

jag fick en fråga en gång. frågan ställdes utav en man i den ålder då man kallas ung fastän man uppenbarligen inte är det för de enda som kallar dem för unga är de som för länge sedan förlorat sin syn till åldern. nåväl, han satt där iallafall i någon färgad slips med svettpärlor på överläppen och längst ute på näsan. lätt bakåtlutad i sin stol undrade han med en skånsk, jävligt glad brytning och en klingande feminin stämma hur jag skulle beskriva mig själv. hur en sammanfattning utav mig själv skulle lyda. i någon slags marknadsförande bemärkelse. jag skruvade på mig åt rätt så många håll gissar jag och vet inte ens om jag svarade på frågan. för vad säger man när trallalallalalaaaaaaa . . . nästa gång någon frågar mig ska jag ett två bam bam BAM!

när jag går så ser det ut som om mina vader vrids utåt jag ser lite handikappad ut, men det är cool.
jag har krokodilskinn på röven, men det är cool.
min näsa är alltid lite större i slutet på varje månad, men det är cool.
jag är bigfoots evil twin, men det är cool.
jag behöver inte använda rouge för jag blir ändå jävligt ofta röd i fejan, men det är cool.
det ska jag säga nästa gång någon frågar.


blunda och let it burn. jag lade det i en rosa plåtburk en gång och hystade den åt fanders in i härskogen och den är nog rätt så rostig nu. så nu kan jag bara skratta åt allt. ha-ha