Ways by Sandy

det var första regniga dagen på länge. allt annat hade varit så soligt. som en påminnelse om att det är norden vi bor i. inte nåt jävla paradis.
åkte tåg iallafall. göteborg var destinationen och så var även dolly. rosa kofta, en tshirt som påminde om min med zombies, gulligt hår som alltid och ögon som välkomnar.
mot ett café bakom alla andra, bort från allt annat, perfekt till regnet. jag har sökt jobb där en gång förut. konstig jävla macka men massa skratt och längesedan var det så lätt att prata med en främling. så gott som främling. egentligen. men inte nu längre. för jag kände direkt att här är en vän, man känner igen dom få. det skyltades i sättet, i skrattet, och vilket skratt. smittesamt och ljuvligt. somrigt skratt, helt klart.
jag tror hon är som jag, känner o tänker ganska samma fast är mer som jag känner. hon är modigare än jag, det är klart.
flera timmar gick iallafall som ett störtloppsåk i barnbacken. skitfort. och sen var det hejdå och vi ses igen.
självklart ses vi igen.

och jag kan bara säga tack dolly-kompis, jag längtar.

Lät du henne komma närmre
var hon vackrare än mig
det finns dagar som jag tänker
mer på henne än på dig
jag går bredvid men halkar efter
jag orkar inte springa mer
försökt att visa dig med blicken
men det är inte mig du ser
den här platsen är nån annans 
och jag måste hitta ut
hur ska man älska nån 
som har älskat nån förut



min röst är för svag, 
får jag be dig vara tyst
för en stund sen frös jag sönder, 
det är så varmt här nu

alltså, fy fan va New York va bra. SÅ HÄR bra med alla sina korkade amerikaner, så häär bra med alla gula, högljudda taxibilar och så bra med alla sirener och dyra priser hela tiden. Så bra med sitt gangsta'-brooklyn och så bra med kackerlacks-williamsburg. (by the way så var williamsburg helt sjukt med alla dom däringa amish(-er/s?), jamen dom iallafall, alla såg ju precis likadana ut! alltså jag har aldrig varit med om något liknande. Det var som när man, ni vet, sitter på tåget och ser någon gå förbi, sen efter en stund kommer samma någon och går förbi igen, fast från samma håll som sist. Utan att ha återvänt först liksom. fastän man satt och tittade. crazy!) OCH New York var så jävla bra med alla dagar minuter sekunder fulla av liv, rörelse, jagärbäst-iallafallminstlikabrasomdu, högljudda mamas, hiphop-papas och macaroni & cheese (som för övrigt lär bli min önskan-på-dödsbädden-rätt om några år.) Vi sprang runt på manhattan, åt cherry garcia, tittade på parader och åt riktigt jävla vidrig chilli cheese fried på coney island. vi brände oss på näsan i east village och åt billiga falafel på pita joe. Times Square lös upp en natt och LG delis macka från paradiset en annan.
Jag tror inte att jag haft så många sammanhängande dagar då jag kännt mig så uppfylld utav livslust utan massa problem som berättigar till att känna just så. ni vet, man måste kunna gråta för att skratta. okej, här kommer min jävligt avskyvärda analys igen men what the hell liksom. hemma blir vardagen mer och mer som en balansgång mellan nötta mönster från nånting och lyckliga semesterfantasier från nåt annat.
Jag säger inte att jag gör det så, jag försöker som fan att lära mig från allt vi kännt och mått, men hemma i väggarna sitter någon slags förbannelse och vi blir plötsligt inte lika snälla längre. livet man kännt sprudla blandas med någon jävla hemma-dimma och man är inte lika glada att ha varandra nära plötsligt, inte lika angelägna om att skratta och prata skit. prata om varför si, kolla där, lyssna här, haha fniss fniss.
Rosa moln är för töntar och drömmare, jag vet, men jag är både och så what to do. VARDAGEN är en sucker! fast egentligen är det mest jag. i know i know, jag vill egentligen bara säga att jag önskar man kunde vara sådär semesterglad oftare på hemmaplan. ni vet, snäll och go.

TUR att det är sommar iallafall. för jag har ändå varit ganska glad här hemma, gladast ute i solen såklart, med joggingskor o ipod. spring spring, jag är så bra!
Har ni tänkt på att ens egna jag är en rätt bra vän å ha ändå? bråkig och stökig men helt okej trots allt. äeh, jag får väl för fasen fixa lite grejer så det känns som en spännande new york-resa här då. vafan gnäller jag om, jag behöver inte massa snälla folk som sen blir dumma, jag behöver bara mig själv, en penna och ett papper. aight!?

btw så håller jag på o målar på en eventuell tattoo. fast det är hemlis. plus att jag har fått killkompisar ute på gården. plus att jag har åt skitycket glass förra veckan som va skitigt jävla god, plus att jag väntar på paket, till exempel ett par inlines, plus att jag faktiskt har lite utflykter i present till mig själv. jag gillar utflykter!



ehm, bara för att bilden är rätt så bisarr. och komisk. OCH för att ungen till höger har nåt i rumpan. det syns på minen.


det är mitt jävla liv. vilken dörr ska jag ta nu ?