Ways by Sandy

Det är jag om ett tag. Samma jag men med en liten touch av den finaste människan. han som jag håller så kär, så kär och som jag aldrig skulle vilja vara utan. När han kom hem från New York och vi hade saknat varandra så det sved i ådrorna och stod där, i inrikeshallen på Landvetter Airport med bagagebandet på ena sidan och allt annat på den andra, frågade han om jag ville gifta mig med honom. jag sa ja och han förklarade att han verkligen friade nu, på riktigt, för han vill att jag skall vara hans ännu mer än vad jag redan är och jag sa ja ja ja ja ja JAAA!!! det var som puss och minus i tusental, som hallonfnuss och ingefärssudd och alla alla lyckoshots i blodet samtidigt. jag var alldeles skakig utav all tid ifrån och all tid med. tänk att HAN vill ha MIG som sin fru. hur bar jag mig åt? hur som helst så kunde det inte vara finare än så. <3

Ja, jag trodde faktiskt nästan att min sida här typ hade raderats, eller ja, iallafall rostat igen, så länge sedan var det jag skrev. eller ens besökte den. Inte för att en hemsida någonsin skulle kunna rosta sönder i praktiken men jag menar på det andra sättet. för fan.

He falls asleep on her chest 
the best sleep he´d ever met
nevertheless he dreams of some stranger´s caress
so he awakes and he knows
maybe someone else is supposed
to meet his hazy anticipating eyes

jag har fått ett sommarknä. på vänster ben. det är ett skrapsår från ett annars jävligt smidigt skutt mot en ringandes mobiltelefon i köket. på vägen upp i luften drog knäet i en utav våra fina men inte så gnidvänliga pallar vid tvbordet och det hela slutade alltså med några skrapsår o blodpärlor och nu går jag stolt runt med ett riktigt sommarknä. minns inte när jag hade ett sist. men det var garanterat längesedan. typ när jag var femton, full med ostyriga hormoner och sprang in i varenda jävla synlig grej. förresten så var jag sjukt mycket fulare då än nu så det var rätt åt mig.

he draws the curtains aside
unfolding the first morning light
he glances at his disenchanted life

restlessness is me, you see
it´s hard to be safe
it´s difficult to be happy

om jag kunde hade jag velat segla iväg. bo på en båt. åka i hamn och handla proviant. ligga på däck och läsa bok efter bok. lyssna, andas. leva veckovill efter en kompass. följa vinden eller trotsa den.

---

update::: senare efter cykelturen eller nåt.

it´s the changing of the seasons
he says ”I need them”
I guess I’m too Scandinavian
the relief of spring
intoxication of summer rain
the clearness of fall
how winter makes me reconsider it all

det blev en cykeltur. ner till playa mjörn där robert grillade årets godaste kött och där svetten lackade ordentligt. Folk fiskade omkring oss och båtmotorer låg som ett riktigt sommarsoundtrack i bakgrunden. jag älskar små picnicar och utflykter. dessutom är det underbart att cykla. inget slår en riktig jävla sommar.

restlessness is me, you see
it´s hard to be safe
it´s difficult to be happy
and then she awakes
reaches for the embrace
he decides not
to worry about seasons again

I’ll rent a house somewhere
I’ll listen to Biosphere
and all I see there
a straight line in the atmosphere
every hour will be longer
and I’ll linger with pleasure

the only visitor I will invite
is the whispering wind or the sunlight
I’ll leave all disturbants at home
the evening papers and the telephone
but I’ll bring my memories
despite everything
I hope life will miss me

maybe this is wishful thinking
and maybe I’ll just keep on sinking
but sometimes it’s enough to know
that there is a place where everything is on hold
where the hours will be longer
and I’ll linger with pleasure