jag kan inte sluta drömma
2012-03-11
det är som en evig förbannelse, dessa drömmar. Inte själva drömmarna i sig, dom är för bra för sånt, men förlamningen som kommer med själva akten så att säga. Drömmandet. Som att karusellen stannar och ingenting verkar vettigt längre. Som att jag undrar vad i helvete jag gör just här, just nu, när jag skulle kunna vara där och göra precis allt annat. Det är en romantiserad bild av verkligheten, men är det inte just det som gör drömmar så svåra att skiljas ifrån? Deras okomplicerade sätt att bara borra sig in i hjärnan, eller jag menar hjärtat, och för alltid stanna och brännmärka det som kommer efter. Hejdå livskvalitet, nu är drömmarna här och förstör allt! Gör att allt annat känns som ärtsoppa när det kunde vara en underbar jävla falafel på en trapp i SoHo.
Ja, idag är jag bitter. Eller rättare sagt, årets första tre månader gör mig bitter. Det blir så oändligt på nåt vis, hela den där horisonten som man aldrig kommer över för att utforska, IRL.
Ja, jag har suttit fast på craigslist idag igen, jag blir så melodramatisk att jag nästan gråter. Det är både lycka jag råkar uppleva när jag glor på alla bilder på alla exposed brickwalls och large windows, och en fruktansvärd nedstämdhet. Men jag kan inte motivera detta med att jag skulle vara fjortis eller nåt annat, bara att jag längtar så förbannat mycket. Efter något annat.
0 Comments
Trackback