Ways by Sandy

kroppen värker och jag kan inte sluta må illa över mina slag rakt i ansiktet. jag ska deformera hela kroppen med syra så att ingen någonsin känner igen mig och flytta till en grotta i singapores underjord. det gör ont överallt och världen är inte lika vacker längre. allt känns orättvist och jag förstår absolut ingenting trots att jag vrider och vänder på rutorna. jag vill spy och vrida klockan till noll, klippa sönder mina kläder och gömma mig mellan lakanen.
hur kan du få allt att kännas som mögel? som att inget var mer värt än just en böld i röven? skyll inte på otur, det är feber och du tar tre alvedon och går för att lägga dig utan ett knyst. men drar du nu så finns jag inte här när du vaknar till liv igen. kanske är det just vad du vill men jag förstår inte ditt språk längre.
du är en fighter men jag vet inte vad som hände, plötsligt är du redo att ge upp. ingen sa att någonting någonsin var lätt, men är man två så tar man och håller hand och går över spillrorna. man fixar det. särskilt du och jag. men jag vet inte om det är det du vill. jag vet iallafall att det är just precis vad jag vill. gå över gammalt gråt och försvinna in i framtiden.

jag är in love och skulle aldrig göra något för att medvetet såra dig. jag har gett och ger dig allt men det verkar inte räcka längre än till deli deli.