Ways by Sandy

om dom säger ja. då hoppar jag i taket av lycka. det gör jag verkligen. då ska jag vänta tills jag får min lön sen bokar jag. det gör jag. det lovar jag mig själv hör och nu. då bokar jag. snälla säg ja snälla snälla snälla..



jag tänker på emil ibland. undrar vad han gör. jag kom ihåg hur snygg jag tyckte att han var. ojojoj. han riktigt lyste av skönhet. jag kommer ihåg när vi åkte danmarksbåten han o jag, hur vi drack kaffe o läste tidningen på morgonen o hur han alltid åt pesto på mackan. han tyckte om det. förstås. jag kommer ihåg låten han skrev till mig. om mig. den var så jävla vacker. "baby blueeyes come on, up on the stage. you've got nothing to fear, i'm right here by your side.."  han sjöng så fint, lite rivigt sådär som jag gillar, och så spelade han piano. mmm.
kommer ihåg hur vi gjorde massa massa saker. vi promenerade och planerade resor. vi gick på massa spelningar och han kände alla. en gång gick vi på josef o erikas spelning på pustervik, den var fantastisk. han visste att jag gillade dom o så gick han fram till josef o ba "tjaa, hur e läget? det här är sandra, en beundrare till er" haha, då blev jag lite generad. vi blev asfulla en gång. på en irländsk pub haha. båda spydde. på morgonen mådde vi inte jättebra. jag kommer ihåg hur vi möttes. på sticky. jag var där, helt vilsen, tittade på nåt jävla band som spelade. inte särskilt bra. men pianisten,,, han va rätt fin...sen möttes vi i baren o jag hakade på honom hem. han var kär i mig. o jag var kär i honom. well well, life goes on..