star mile
shit, jag saknar dig inte. jag tänker på dig ibland, men jag saknar dig inte. hemskt egentligen.
men dig, min vän. dig saknar jag så att det bränner inuti. jag undrar vad du gör, jag undrar vad du tänker, jag undrar hur du mår. jag vill bara ringa dig och säga gör aldrig så mot mig igen och krama om och fråga om du vill besegra världens viadukter med mig. men jag ska göra det ensam nu. och det gör ingenting, för jag vet att jag inte är ensam. det är inte farligt att bara ha sig själv att fråga om råd ibland. det är inte farligt om man kan få känna att man tillhör, utan någon annan ibland.
jag önskar jag får svar från två norska pojkar, dom säger ja! jag säger ja! allt är löst som bortblåst och aldrig behöver jag oroa mig igen. kära gode gammelmormor, gör så att det slår in. så ska jag aldrig mer röka en cigarett.
Oh doubt in the girl by your side
She?s feeding your pride
As you go for a ride down the star mile
Worlds arise as she lets you come in
A duo begins
To the Hollywood din of lonely
And all the gold dust in her eyes won?t reform into rain
You had and lost the one thing
You kept in a safe place
Remember the face
Of the girl who made you her own
And how you left her alone
All?s well at the base of the hill
You might need to fill
a prescription to kill off the silence.
Look down from your tower on high and take in the night
Look her right in the eye
She?ll listen
Life comes to those that are true
The regular news
Over playing the blues with the light on
And if you burn the road that?ll lead you back to her in time
I'll watch you turn to stone
Can?t find the sublime
She?s moving on without you
The tide breaks
You watch the stars fade
They gather you back to their home
I guess it?s better than being alone
det är underbart. all tid finns nu. till allt som tiden inte tillät förut. allt!!!! jag ska träffa underbara människor och kyssas igen. jag ska titta i ögon som omsluter hela min värld.
3 Comments
fan vad jag älskar dig och oj vad jag älskar din blogg.
Du har en trevlig blogg min underbara gamle vän.
Tiden har uppenbarligen satt spår i ett hjärta som känt smärta förut, men du har alltid kommit ut lika fantastisk. Alla gånger som vi öppnat upp våra hjärtan för varandra, vi vet båda mycket väl vad vi båda har gått igenom, inte tillsammans men med varandras händer att hålla i.
Nu har det gått ett år, ett år av av ovisshet vad dessa hjärtan har velat känna,känt och kanske inte borde känt... men Sandra...
det är dags att plocka upp delarna från den vänskap som rann ut i sanden, och jag hoppas och tror att du vill detsamma, för när man tänker efter så är ett år inte så lång tid, särskilt inte när det vart ett onödigt ett.
Det är dags att plocka upp gamla vänskaper, den som är av det bästa slaget och se till att det kommande året blir bättre. Du och jag, hand i hand, ska se till att det blir så...!
// Mvh, pojken du promenerade och delade ciggaretter med på kvällskvisten.
Sandra min sandra. jag saknar dig. och jag saknar mig. jag har tänkt och funderat och kräkts och jobbat och försökt att tänka på något annat än du. men du finns i allt, överallt och här hemma. om jag någon gång i livet fick en chans att ta hand om dig igen skulle jag ge allt. som vi alltid gjort innan. haft varandra. vi kan om vi vill. jag vill. men jag lovar att inte tränga mig på eller fråga eller störa. men jag vill säga tre fina ord och det låter sinnessjukt efter allt men jag ÄR en bra människa jag måste bara ordna upp mig. samma Hanna som alltid men med något jävligt onödigt förstörande förgörande med mig. det äter mig inifrån, jag kan inte andas utan dig. utan oss. har fått ett nummer jag ska ringa till en psykolog. prata lite om allt. reda ut allt. funderar på att bli florist så kan jag hjälpa dig med din trädgård i costa rica eller varsomhelst. sandra förlåt.