Ways by Sandy

personbedömare. vad är det för jobb egentligen va? hmm, ja, han är lagom finnig och gultandad för att spendera alldeles för mycket tid vid datorn, och hon där är nog bagare med den där magen. äeh, hmpf. sluta jogga på stället för fan.

dagen idag har gått lika fort. har slått upp ögonen för att kolla nästa etapp, nästa näste, vad titeln till nästa fotoalbum ska beskriva. humdidumdum -jag tror jag är dig på spåren.

"tillsammans är man mindre ensam."
en historia om buffaloskor och nötkräm. banana skids och vida jeans. aldrig ska vi väl blir stora. ja, visst är det så, äntligen är man stor. men när blir man liten igen då ? om man tittar bolibompa och önskar riktigt mycket kanske.
fast bolibompa har redan varit, men jag lovar att försöka imorgon mamma. då ska jag ändra på allt.



imorgon ska jag rida. det var minst tusen år sedan sist. shit hästar, dom stora stora djuren. hjälp. jag har förberett mig i två dagar nu. kameran är laddad och kroppen är väl vilad. mamma sa att man inte ska vara rädd för att hästar känner av sånt och då kanske dom vill leka med en. så jag ska va cool. muta med en morot eller sju. det vet vi hur man gör. sen springer man.