Ways by Sandy

Idag är det söndag. GRAY SUNDAY.
Snart vankas veckans tredje och sista muay thaiträning. Jag är nervös, lite för muay thaien, men mer för Oslo som vi anländer till imorgon förmiddag. Jag har lyckats (?) skriva ihop ett lagom smörigt cv som jag på något sätt hoppas kunna printa ut i typ hundra ex. fast jag är halvt handikappad eftersom jag igår i kräftskiveförberedelserna lyckades skära mig i vänster ringfinger och det slutade fan inte att blöda förrän många timmar senare. så går det när man har kasst blod, och är kass i övrigt, grattis till mig.
Well well, igår hade vi alltså en liten spartansk kräftskiva här hemma, med stenhårt och konstigt (men gott) glutenfritt bröd, spansk aioli, diverse ostpajer (varav den ena smakade en blandning mellan mazarin och ostkaka. kan låta gott men inte när det ska smaka matpaj), mariestads höstöl och yada yada...det var väl trevligt. m-mm.

Vi cyklade förbi familjen Åberg som hade årets förmodligen största kräftis, och det jag minns bäst var när Samuel stod och försökte hjälpa en lite väl lullig dam med att låsa upp sin cykel. Problemet var bara att hon inte hade den blekaste aning om vilken som var hennes. Det enda hon visste var att den var röd. typ. jag kan lova att det var en smärre fröjd att bevittna.



Jag tror jag börjar bli en gnällig fitta här hemma och robert en tråkig gubbe. Men så går det när man har ledigt. Usch usch, stackars oss. Skönt för Robert att jag reser iväg några dagar nu då. Det kanske sitter på sin plats.


Planen om att resa till norge och jobba verkar bli sann hur som helst. Sen får vi se hur det går medresten av drömmarna längst bak i kroppen. Längst bak och längst in. Vet inte om jag känner att jag VILL vara borta från kära citronen (eeeh) jättelänge. men jag behöver pengar. vi behöver pengar. så att vi kanske kan göra nåt som vi ändå inte gör.

blä.