Ways by Sandy

uff. för trött, för osugen på att jobba en sekund till, för arg o sammanbiten, för glad, förvirrad.

det är konstigt att jag ibland funderar på om livet skulle bli bättre eller sämre med en ny hårfärg? jag menar, hade det blivit en jävligt snygg hårfärg så kanske jag hade tyckt att det var helt okej att gå och jobba i nästan femtio timmar, då är man ju åtminstonde snygg. men hade det gått åt helvete, blivit fel och helst lite grönt i topparna helt enkelt, så hade jag förmodligen sjukanmält mig. på riktigt.
jag har den här funderingen rätt så ofta pinsamt nog. vad en förbättring av mitt huvudhår skulle kunna bidra med. inte att jag just skulle te mig som en bättre medmänniska, men att det kanske hade varit okej att gå och jobba. åtminstonde ett pass, för det suger riktigt hårt som det är nu. milslånga pass varenda jävla gång och det ger ta mej fan aldrig någonting, förutom några kronor i timmen och huvudvärk ända ner till röven och in i den.

jag ska gå till en skillad frisör någon dag. någon gång. till en frisör som visste exakt hur jag skulle ha det. på pricken, när jag är rik ska jag göra det. då, kanske jag blir pigg och glad igen. nur är jag bara eggigt trött o ser ut som ett ägg. no more, no less.
sen får vi se om min energi kan komma tillbaks genom avklippta hårtoppar, redo att brännas, eller inte. den som lever får se. men förmodligen blir vi besvikna allihop.



jag fick inte alls fram vad jag skulle säga. som vanligt. tur att ingen lyssnar ändå.