hur gick allt till

2009-10-30
jag märkte aldrig att tiden gick men plötsligt är tiden som var framtid nutid och till och med lite dåtid och här står jag, vilseledd och kall av en kompass som aldrig verkligen fungerade. Jag har inte gjort annat än vad jag alltid gjort och ändå är jag ensammare än någonsin. Det skaver om knogarna och inte ens en ny hårfärg kan jag välja. våga välja. jag tror mitt hjärta är radioaktivt och att det är därför som ingen helst vill vara nära mig. okej, jag har väl aldrig heller varit ett stort fan av människosläktet men aldrig annat än tvärtom när det kommer till vänskapssläktet. vi har haft våra stunder i det blå, men hey, lossa på skosnörerna för fan. tåkänslan. som säkert skall berätta hur ingenting egentligen är annat än vad det var. jag vill bara vara delaktig. vara den som någon ringer när det är något som är fel eller rätt, vara samma gamla sven som jag aldrig slutade vara. allt känns så orättvist och tomt.

jag känner mig annorlunda och inte särskilt mycket bättre. iallafall inte just nu. inte just här, innanför längst in bakom. Jag är glad för vad jag har men inte för det jag inte fick behålla. som inne i ett skal. som nere i katakomberna längst in bakom de korsade lårbenshalsarna. nyåkers ger bara magont och ensam promenad också. jag behöver utbyte. en katalysator att hänga på ryggen och eventuellt några rosa piller. det finns knappt puss o minus o fnussfniss längre, så mycket känns bortglömt. utsuddat för att ge plats åt vardagsbekymmer, disk och ALLT annat.




igår var det iallafall två saker, eller mest en, som gjorde mig lite varm i hjärteknölen. först kom den fram en ung kille, han såg ut som en korsning mellan norsken som vann melodifestivalen nu ni vet, och typ en dinosaurie. han tog tag i min arm och jag blev svinaktigt rädd, "oj, va rädd jag blev" sa jag som svar på hans "hej". "vill du gå på dejt med mig?" fortsatte han. jag fattade ingenting. "va?, näe" sa jag tillbaks. jag tror jag lät ganska otrevlig faktiskt, men det var inte meningen, jag blev så jävla överrumplad bara. och rädd som sagt. "jag är förlovad och upptagen.." sa jag. "jaha okej." sa han... "men du kanske vill ha en till?" klämde han ur sig sen. killen var mycket längre än mig, jättespinkig och hade ett stort leende i hela ansiktet som faktiskt gav mig intrycket om att jag var med i dolda kameran eller nån annans liv på 90talet. "nä tack." avslutade jag, och gick därifrån med hettande kinder och skratten i halsen. jag vill nog påstå att jag såg väldigt väldigt storögd ut när jag rappade på stegen bortåt och kanske var till och med hakan lite väl långt ner. men! långt ifrån förutsägbart. det brukar bara vara jag och vimlet. mina steg och inget annat. konstigt var att jag nästan kände mig lite förolämpad efteråt. det kändes som om någon drivit med mig. stått ett skrotkast längre bort och fnissat frisyrerna av sig. inte vet jag.

nästa grej som verkligen gjorde mig varm hände när jag började närma mig träningen och gick längsmed spårvagnsspåret vid vasa viktoria. två lite äldre killar som inte såg ut att ha något påbrå från varken en dinosaurie eller norska slagerpojkar eller nåt kom gåendes. när dom var alldeles framför mig fick jag ögonkontakt med den ena. inget mer med det, ett litet leende och sen återgår vi till våra liv. så det kan vara ibland på sin höjd med andra ord. men så log han jättemycket och sa "hej, va söt du va!" och jag blev faktiskt jätteglad. gjorde tummen upp bakom ryggen och återgick till mitt trask. det gick rakt in i hjärtegullet och den kommentaren gjorde resten utav min dag. utan tvekan. tur att man kan råka stöta på såna som han.

vad ska du göra ikväll? ja, vad ska jag göra ikväll. jag sa just att...ja. jag vet inte. kanske åker till sabina. hon skulle ha halloweenkalas. hoho. så långt bort, så dyrt. så är hela världen. långt bort. och dyr.




9 Comments

2010-01-12 @ 17:37:38

allvarligt mänska sluta skriv så pretantiöst snuttelulligt. Man mår bara illa av sånt och inte blir det roliugare att läsa heller!

2010-01-17 @ 22:09:31

Alla är vi deprimerade, skillnaden är hur vi hanterar våra depressioner, dem som påstår något annat är antingen hycklare eller har någon form av hjärnskada. Sandra välj vilken hårfärg du vill, det är inte hårfärgen man tänker på när man träffar dig utan din positiva energi. Mvh/Sven.

2010-01-27 @ 19:56:15

"Muggan"! det är så härligt med alla dessa smeknamn för småingarna. dom som säger så mycket fast bara anonymt. det är inte lätt att vara konstruktiv, och inte ens det var du. haha

ganska pretentiöst tycker jag dessutom, att denna bittra gbgbrud engagerar sig i att gnälla på mina helt obetydliga ord, till ingen nytta alls. eller för dig inte så obetydliga?

tyck precis vad du vill, men jag förstår ju att du, i din krassa kommentar inte egentligen ville kritisera min blogg till förbättring, utan bara gnälla. Så fundera du, på hur mycket jag verkligen brydde mig efter punkten här.

2010-01-27 @ 19:59:48

Sven:

jag vill veta vem du är! känner jag dig ens? jag fick en känsla.

förrestem så färgade jag håret, sen om det blev bättre eller sämre än innan lämnar jag osagt.

har jag positiv energi ?

det vore ju en god komplimang isåfall! tack! :)

2010-01-27 @ 20:04:55

dessutom är jag verkligen inte deprimerad! jag är en vanlig glad människa som blir lite jävla förbannad o less ibland bara. inte speciellt konstingt. bloggen är en sällan uppdaterad samling av humörsvängningar och flug-lortar och den som inte uppskattar renrakad-whatever-läsning är välkommen att låta bli.

2010-02-05 @ 19:50:16

Misstolka mig inte, jag säger inte att du är mer deprimerad en alla andra människor på denna planet (eller utanför).

Jag skall svara på dina frågetecken:

1. Nej, ingen känner mig (inte ens jag själv).

2. Ja.

Du vet kanske vem jag är (gissa),vi har träffats IRL ett fåtal gånger.

2010-02-05 @ 22:07:43

näe, jag förstod egentligen att det var så du menade, kände bara att jag behövde understryka av någon anledning.

shit, jag har ingen aning om vem du kan vara. spännande! ett fåtal gånger?! jag tror inte ens jag kan gissa. bor du i alingsås? säg ditt namn goddamn:) haha

2010-02-06 @ 11:57:28

För att göra livet lite mer spännande så kommer jag att avslöja vem jag är nästa gång vi ses IRL. Du kan ju alltid göra lite research, jag brukar nämligen även gå under namnet Transientman m.m.

2010-02-14 @ 18:30:53

kan det vara isak? :)



va konstigt det har blivit här när allt ligger åt höger.. haha, nåväl!


Design by: Designbloggar



Leave a Reply



Name *
Remember me!

Email *

Website adress *

Comment

Trackback