Ways by Sandy

Detta funkar inte längre. Bittert och jävligt. som en riktig jävla dansbandsdänga. Allt blir bara en jävla sörja. och så fort jag lipar om det, så smörjer det till sig lite mer. LIFE IS GOOD!
kanske borde jag åka bort ett tag. känna mig lite levande. träffa nya, träffa nytt.
just nu känns allt som ett lifstidsstraff.
frågan är bara var, hur, när.
svaret är bara där, så, nu.
men, jag grinar inte, jag försöker bara tänka här.

Pappa kom hem från Thailand igår, han hade satt sig i lite polisklister mitt bland rödtröjornas barrikader, tack vare en liten colaburk han ställt, och glömt, på marken. tss



Egentligen vet jag att jag har något jävligt jävligt bra o grymt o stort att bjuda livet på, jag har bara fastnat i vardagskarusellen lite. den jag hatar mest av allt. förutom på morgonen när jag får mitt kaffe och min lilla stund för mig själv.

Jag måste göra nåt. Jag måste få känna mig viktig och behövd igen. Det var så längesedan. Pirr i magen och allt det där. att bli lite generad kan jag tillochmed sakna, och att inte behöva sova eller att glömma o äta för..man lever på nåt annat.